Rolf Martinsson

Rolf Martinsson - Malmötonsättare med känsla för detaljer

Rolf Martinsson gjorde stor succé hos både publik och recensenter med sin trumpetkonsert "Bridge". I april uruppförs ytterligare två solokonserter - en trombonkonsert och en cellokonsert. Bakom var och en av konserterna ligger ett enormt detaljarbete.

2005-04-01

Orden hantverk och hantverksskicklighet återkommer ofta när Rolf Martinsson ska beskriva sitt arbete som tonsättare.

Foto: Anders Åberg

- Det krävs att man kan hantverket när man ska skriva för en orkester med 40 stämmor. Varje stämma måste vägas mot de övriga så att alla instrument kommer fram så som man avsett. På repetitionerna finns inte tid att göra mängder av ändringar för att tonsättaren slarvat!

En tonsättare har mycket att ta ställning till i ett komplext partitur med över tusen tecken per sida. Frågeställningarna kan gälla styrkegrad, tempo, artikulation, form och balans. Pianisten befinner sig kanske 25 meter från kontrabasarna i orkestern. Och medan pianots ton är distinkt, omedelbar, kräver kontrabasen en viss insvängning innan tonen kan uppfattas av åhörarna.

I ena änden av Rolfs arbetsrum finns en skrivhörna med dator, ljudanläggning, syntar och keyboard, i den andra står flygeln. På ett bord ligger högar av partitur, skivor och presentationsmaterial som väntar på att skickas ut till konsertarrangörer, musiker och dirigenter över hela världen. Detta är nämligen också en del av tonsättarens vardag: att göra PR för sitt konstnärskap. I Sverige finns det inte någon motsvarighet till de stora artistagenturer, i till exempel Storbritannien, som hårdlanserar "sina" tonsättare.

I Rolf Martinssons arbetsrum finns också en träningscykel.

- När jag arbetar gör jag det i koncentrerade perioder och under ganska stor press. Då hinner jag inte ta mig till ett gym utan håller mig igång på motionscykeln.

Nya solokonserter

Foto: Anders Åberg

Just pressat bör det ha varit den senaste tiden. En rad av Rolfs solokonserter ska uruppföras under det kommande året. Just nu lägger han sista handen vid den cellokonsert som ska uruppföras i London den 20 april av Mats Lidström och BBC Symphony Orchestra. Innan dess, den 7 april, uruppförs trombonkonserten "Fairlight" i Stockholm med Christian Lindberg och Kungliga Filharmoniska Orkestern. Därefter, i september, kommer en ny flöjtkonsert för Magnus Båge att uruppföras i Umeå, och en framtida violinkonsert är planerad.

Serien av solokonserter började med trumpetkonserten "Bridge" (1998) som blev något av ett internationellt genombrott för Rolf. Titeln anspelar på de broar mellan tonsättare, musiker och publik som han vill bygga. Mycket tyder på att han har lyckats. Med Håkan Hardenberger som solist har "Bridge" spelats i en lång rad av världens stora konserthus och fått ett fenomenalt mottagande av både publik och recensenter.

Bakom var och en av solokonserterna ligger flera års arbete. De har utvecklats i ett nära samarbete med de tilltänkta solisterna, och Rolfs känsla för vart och ett av instrumenten har gjort honom till en populär tonsättare hos musiker.

- Det är både själva instrumentet och solisten-personen som inspirerar mig när jag skriver. Dessutom kan jag bli otroligt sporrad av att märka att själva arbetsprocessen tar fart.

Men, tillägger han, lika stor som euforin är när allting flyter, känns ångesten när han vaknar om natten och tvivlar på att han kommer att hinna skriva färdigt i tid.

Fritt förhållande till modernismen

En tilltagande konstnärlig självmedvetenhet har lett till att Rolf Martinsson valt att förhålla sig fritt till det modernistiska uttrycket. Han har i sin musik, mycket medvetet, växlat mellan det tonala och atonala. Friheten i uttrycket är det viktiga.

- Ja, jag har gjort en del kontroversiella utflykter mot det tonala, skrattar han. Men jag tror egentligen inte att det är så kontroversiellt längre. Själv har jag gjort upp med det där, och jag är övertygad om att pendeln kommer att fortsätta svänga mellan tonala och icketonala ideal.

I framtiden tror Rolf att musiken kommer att utvecklas mot fler blandformer; legeringar mellan olika genrer och uttryck. Men han inskärper att tankar på vad andra kan komma att tycka om hans musik aldrig får påverka arbetet.

Växte upp med Göingeflickorna

Rolfs mamma är en av Göingeflickorna. Hans barndom fylldes med musik när mamma och mostrar repeterade och spelade in demoband i hemmet. Rolf fick också följa med på spelningar i folkparkerna och till Stockholm på radioinspelningar. Där träffade han Jokkomokks-Jokke, Gnesta-Kalle och andra av den tidens populärmusikprofiler.

Det egna musikintresset kom i dagen när han var i tioårsåldern. Han blev helt uppslukad av den holländska rockgruppen Ekseption och deras rockversioner av klassiska tonsättare som Albinoni, Bach och Beethoven. En linjal med ett hål blev det första egna instrumentet, en primitiv flöjt, och Rolf spelade på den till sina Ekseptionskivor.

- Jag var den sjätte medlemmen i Ekseption utan att någon visste om det.

Rolf fick ett piano och lärde sig att spela efter noter men improviserade också gärna vid instrumentet. Det blev långa ljudsatta historier men inte några låtar eller melodier i egentlig bemärkelse - han experimenterade mer med ljuden.

Samtidigt växte ett jazzintresse fram. Det var inte så, berättar han, att någon tyckte att han borde lyssna på jazz. Intresset var spontant, och han sprang till radion när det spelades jazz.

Odogmatisk lärare

Så småningom kom Rolf till Malmö och började studera komposition på musikhögskolan där. Han tillhörde den första årskullen kompositionsstuderande vilket gav studierna en speciell prägel.

- Det mesta var ostrukturerat och ofta oplanerat, men samtidigt helt odogmatiskt.

Ganska snart efter sin examen återvände Rolf till musikhögskolan - nu som lärare. Han har sedan dess försökt hålla liv i den odogmatiska linjen för att på så sätt låta studenterna hitta sin egen stil. På senare tid har han blivit tvungen att gå ner på halvtid i sin lärartjänst för att hinna med heltidsjobbet som tonsättare. Hans mål som lärare är att stimulera sina studenter till eget sökande, utvecklande och uppfinnande - och att lära dem hantverket.

Mattias Franzén
mattias.franzen@stim.se