Framföranden

Klicka på länkarna för mer information.

2017-11-04 Hong Kong
Double Bass Concerto No. 1

2017-11-23 Melbourne
Ich denke Dein...

2017-11-25 Melbourne
Ich denke Dein...

2017-11-28 Stockholm
Suite Fantastique

2017-12-10 Amsterdam
Carillon

2017-12-17 Vienna 1:2
Garden of Devotion

2017-12-17 Vienna 2:2
Garden of Devotion

2018-01-18 Kristiansand
Poem for Orchestra No. 1

2018-02-01 Katowice
Bridge - Trumpet Concerto No. 1

2018-02-01 Polish Radio Live Broadcasting
Bridge - Trumpet Concerto No. 1

2018-02-14 Malmö
Shimmering Islands

2018-02-15 Malmö
Shimmering Islands

2018-02-15 Palma de Mallorca
Ich denke Dein...

2018-02-24 Giresta
Suite Fantastique

2018-03-02 Växjö
Airy Flight

2018-03-03 Tingsryd
Airy Flight

2018-03-04 Hultsfred
Airy Flight

2018-03-11 Dalby
Lukaspassionen

2018-04-04 Arboga
Tidig gryning

2018-04-05 Västerås
Tidig gryning

2018-04-07 Södertälje
Tidig gryning

2018-04-08 Örebro
Tidig gryning

2018-04-13 Vänersborg
Suite Fantastique

2018-05-23 Stockholm
Ich denke Dein...

2018-05-24 Stockholm
Ich denke Dein...

2018-06-18 Amsterdam
Garden of Devotion
CD recording, Challenge Classics

2018-06-18 Amsterdam
To the Shadow of Reality
CD recording, Challenge Classics

2018-06-18 Amsterdam
Kalliope
CD recording, Challenge Classics

2018-06-18 Amsterdam
A. S. in Memoriam
CD recording, Challenge Classics

2018-06-21 Kaiserslauten (10.00)
Double Bass Concerto No. 1

2018-06-21 Kaiserslauten (13.00)
Double Bass Concerto No. 1

2018-06-22 Dillingen
Double Bass Concerto No. 1

2018-06-30 Zürich
Arrangement on Songs by Alexander von Zemlinsky

2018-07-03 Zürich
Arrangement on Songs by Alexander von Zemlinsky

2018-09-16 Lerum
Tidig gryning

2018-09-23 Växjö
Tidig gryning

2018-11-28 Zürich
Arrangement on Songs by Franz Berwald

2018-11-29 Zürich
Arrangement on Songs by Franz Berwald

2018-11-30 Zürich
Arrangement on Songs by Franz Berwald

2018-12-16 Helsingborg
Arrangement on Songs by Franz Berwald

2019-01-17 Malmö
Opening Sounds

2019-01-19 Malmö
Opening Sounds

2019-02-05 Malmö
To the Shadow of Reality

2019-05-10 Estonia
Ich denke Dein...

2019-05-11 Estonia
Ich denke Dein...

2019-05-12 Estonia
Ich denke Dein...

2019-06-13/14? Winterthur
A. S. in Memoriam

2019-06-13/14? Winterthur
Arrangement on Songs by Alexander von Zemlinsky

2019-09-05 Malmö
New piece (semi staged)

2019-09-06 Malmö
New piece (semi staged)

2019-09-07 Malmö
New piece (semi staged)

2019-10-25 Växjö
Till skuggan av en verklighet

2019-10-25 Växjö
Arrangement on Infelice by Felix Mendelssohn

2019-10-26 ??
Till skuggan av en verklighet

2019-10-26 ??
Arrangement on Infelice by Felix Mendelssohn

2019-10-27 ??
Till skuggan av en verklighet

2019-10-27 ??
Arrangement on Infelice by Felix Mendelssohn

2020-09 Stockholm
Amy Foster


Ongoing Work

A concert opener - HSO co-commission. World premiere 2017-05-18 with the Helsingborg Symphony Orchestra under the baton of Stefan Solyom at Helsingborg concert hall.


Stora och små frågor kring ny musik

Rolf Martinsson är en av Sveriges mest framförda tonsättare internationellt med konserter bland annat i New York, Wien, London, Paris och Tokyo. OPUS Johannes Nebel har träffat honom för ett samtal om vad som är bra och dålig musik.

Johannes Nebel: Vad är bra och dålig musik för dig?

Rolf Martinsson: Jag vill inte kategorisera musik som bra eller dålig eftersom det finns lika många uppfattningar och sanningar som det finns lyssnare. Men ur ett tekniskt eller yrkesmässigt perspektiv kan det förstås vara störande att lyssna på musik som är klumpigt instrumenterad, har ofullständig stämföring eller rymmer andra hantverksbrister. Men sådant kan få passera om musiken trots allt fångar en. Jag tröttnar dock ganska snabbt på musik som är enformig och jag har aldrig fastnat för minimalistisk musik även om jag kan uppskatta enskilda verk. Melodisk, harmonisk och klanglig/instrumental skönhet och finess är det som hos mig oftast väcker den härliga känslan av hur rik och fantastisk musik kan vara.

JN: Vilka verk återkommer du till?

RM: En mängd verk har passerat revy med starka musikaliska upplevelser som följd, inte minst under studietiden till exempel Arnold Schönbergs Verklärte Nacht och Pelleas und Melisande, Eric Wolfgang Korngolds Sinfonietta och Violinkonsert, Igor Stravinskys Våroffer och Eldfågeln, Witold Lutoslawskis Konsert för Orkester, Livre och Mi-Parti och Maurice Ravels Daphnis et Chloé och Pianokonserten i G. Det är sådan musik och sådana musikaliska upplevelser som fick mig att hänge mig åt musik, komponera, leta nya verk, undervisa och gå på konserter. Åren efter studietiden fördjupade jag mig mer i den nutida repertoaren.

JN: Varför finns det så få svenska dirigenter?

Music sheet with a watch and condutor's baton on top

Photo: Anders Åberg

RM: Nästa alla de svenska orkestrarnas chefdirigenter har en engelsk agent vilket också skapar en naturlig koppling mellan agentens övriga dirigenter och artister och de svenska orkestrarna. Resultatet blir en mycket tuff konkurrenssituation på hemmaplan, framförallt för våra dirigenter och solister men även för tonsättarna, då även repertoarvalet påverkas. Samtidigt är det oerhört viktigt att Sverige får möta internationella artister. Så länge svenska artister och dirigenter ges gott utrymme i våra orkestrars säsongsprogram, är detta inte något problem. Det är oerhört viktigt att de chefdirigenter och gästande dirigenter som väljer att ta plats vid svenska orkestrar kontinuerligt månar om svenska tonsättare vid programsättningar och turnéer.

Jag är övertygad om att en utökad dirigentutbildning i Sverige i långsiktigt samarbete med våra många fina orkestrar skulle ge en snabb effekt på väg mot det svenska "dirigentundret". Det finska känner vi redan. Svenska begåvningar står inga andra efter vare sig det gäller tonsättare, musiker, sångare eller dirigenter, men satsningen på dem borde vara mer samordnad och långsiktig, även om det på senare år tagits fina initiativ från bland annat orkesterhåll.

JN: Hur ska man se till att folk i allmänhet kommer i kontakt med klassisk musik?

RM: Jag tror att man som marknadsförare för den klassiska och nutida musiken ständigt måste vara känslig, öppen och orädd för förändringar så att man inte tappar sina lyssnare. Det är samtidigt oerhört viktigt att man därigenom inte köpslår med eller förringar de unika värden som den klassiska musikens står för. Internet, spännande hemsidor, bloggar, tv och nya konsertscener är alla exempel på plattformar som har en stor och ständigt skiftande publik. Här spelar den klassiska musiken och dess företrädare fortfarande en alldeles för blygsam roll. Konserthusen skulle till exempel genom introduktionsträffar kunna ge publiken ett mer personligt möte med solister, dirigenter, orkestermusiker eller tonsättare som ett stående inslag före varje konsert. Malmö Symfoniorkester och Kungliga filharmonikerna i Stockholm, de svenska orkestrar jag känner bäst, jobbar föredömligt med sin verksamhet just när det gäller frågor om publikkontakt och nytänkande.

JN: Känns det annorlunda sedan du blivit uppmärksammad som tonsättare?

RM: Ja, på olika sätt. Att få uppmärksamhet är verkligen inget självändamål, men nödvändigt inom ett så smalt yrkesval som tonsättarens för att i stenhård konkurrens komma på tal för beställningar, få sin musik efterfrågad och framförd och för att bli inbjuden till spännande musikaliska samarbeten. Att få presentera sina verk inom ramen för den internationella tonsättarfestivalen i Stockholms konserthus nu i november blir inte bara ett minne för livet utan också en viktig sammanfattning av tio års skapande! Men uppmärksamhet innebär också press och utsatthet genom recensioner, bedömningar, intervjuer, stor arbetsbelastning, deadlines.

JN: Är det skillnad på synen på nyskriven musik i olika länder?

RM: Ja det tycker jag nog även om mitt svar blir begränsat till min egen erfarenhet. I exempelvis Tyskland och Österrike är det ofta ytterst traditionellt eller ytterst modernt och nutida. Men i England är attityden öppnare och i Sverige upplever jag numera en allt större öppenhet för vår nutida musik vilket gläder mig mycket.

JN: Samtidens orkestermusik framfördes sällan i konserthusen på 70- och 80-talen. Gäller detsamma även för dagens nutida tonsättare?

RM: Nej. Dagens tonsättargenerationer tar plats och institutionerna är ofta öppna för samarbete. Man får heller inte glömma att de tonsättare som gick i bräschen för nutida musik för 30-40 och bröt mot den musikaliska traditionen på ett annat sätt än vad som görs nu, gjorde ett viktigt pionjärarbete för konstarten i sig, utan vilket dagens nutida musik garanterat hade varit annorlunda. Nu har pendeln svängt och musiken är mer kommunikativ generellt. Om 20-30 år har pendeln förmodligen svängt tillbaka igen och då står vi inför nya utmaningar.

JN: Hur tror du att situationen förändrats för en tonsättare idag jämfört med för 150 år sedan?

RM: Utbudet idag är ofattbart stort. Folk i allmänhet har tillgång till datorer, tv, CD-spelare, mp3-spelare och så vidare och många väljer bort liveframförandet som tar tid och kostar pengar. Förr var varje konsert en händelse och en betydligt större del av människans tillvaro än idag. Tonsättarens plattform för kommunikation har alltså delvis förändrats. Dagens tonsättare har ytterligare 150 år av nyskapade verk att förhålla sig till jämfört med de som levde runt 1850. Uttrycksmöjligheterna är därigenom färre på ett sätt även om skapandet rymmer oändliga möjligheter.

När jag blickar tillbaka så får jag känslan av att det var mindre komplicerat att komponera i mitten av 1800-talet än det är nu, även om det inte är sant. Originalitetskravet måste alltid finnas inom skapandet men jag hade under hela min studietid och åren därefter en besvärande känsla av att musiken måste vara "modern" nog för att duga, något som recensenter ofta spädde på. Det skapade stor frustration i perioder och fick mig ibland att fokusera på fel saker i komponerandet. Då var det fokus på att göra något unikt en gång i ett och samma verk och sen var det förbrukat. Med en sådan inställning når man inte djupt ner i komponerandet. Snarare borde man komponera "samma" stycke tio gånger för att riktigt gå till botten med materialet och formen och därigenom i bästa fall åstadkomma ett repertoarverk.

JN: Att höra Rachmaninovs första pianokonsert för första gången i sitt liv betyder kanske inte att man minns den inte exakt, men man kan ändå gilla den. Finns den enkelheten kvar i dagens musik?

RM: Att någon minns och tycker om ett visst stycke behöver inte bara ha att göra med hur enkelt eller tonalt det är. Det kan vara en färgrik instrumentation, ett nytt koncept som till exempel Tan Duns pappers- och vattenkonserter eller en konsert med en spännande ljussättning, upplevelser som gör att musiken som presenteras är logisk och tilltalande på sitt sätt. Utan dessa förhoppningar och möjligheter hade tonsättarnas framtid sett dyster ut.

JN: Varifrån kommer idén om att musik som skrivs inte får vara använd?

RM: Generellt kan man kanske säga att upphovsmannen och konstnären fick allt större fokus i och med romantikens inträde. Kravet på individualitet och integritet ökade och det är delvis spåren av det som vi ser idag. Musiken fick en starkare koppling till sin upphovsman.

JN: Är det okej att ett nyskrivet verk påminner om ett befintligt?

RM: Ja, fast på ett nytt sätt, inte som kopia. Musikaliska citat, kommentarer och associationer förekommer ofta i musikhistorien. Visst kan någon försöka skriva som Beethoven men möjligheterna att få sådan musik framförd i till exempel orkestersammanhang är obefintliga tror jag. Vi har redan Beethoven.

JN: Hur ser efterfrågan på konstmusik ut?

RM: Liten men stabil. Institutionerna har sina årliga ansvar och sina åtaganden, men jag skulle givetvis välkomna att efterfrågan ökade för landets tonsättare.

JN: Vad är det som motiverar dagens tonsättare?

RM: Svaret för de flesta måste väl vara att man komponerar musik för att man tycker om det, att det ger en tillfredsställelse och att det är ett sätt att kommunicera med andra människor, musiker och dirigent såväl som lyssnare. För egen del har jag haft rika möjligheter att fördjupa mig i det klanghav som en orkester kan erbjuda. Det är skäl nog för mig.

JN: Hur låter dagens musik?

RM: Det finns många svar. Men tar vi Europa som är min bästa referensram så skulle jag säga att dagens nutida musik generellt låter öppnare och tillgängligare är motsvarande under till exempel 1960-talet.

JN: Hur många på stan skulle veta vem Rolf Martinsson och Jan Sandström är?

RM: Kanske tre av tusen. Men hade till exempel Jan Sandström, Håkan Hardenberger eller Christian Lindberg getts samma utrymme och exponering i media per dag som man ser Britney Spears eller alla förstadierna till melodifestivalen så hade säkerligen klassisk musik haft ett annat ansikte utåt i Sverige. Bristen på den klassiska musikens synliga förebilder sätter sina spår i våra kultur- och musikskolor.

JN: Nämn tre saker som du tycker fungerar dåligt i Musiksverige och som du skulle vilja ändra på?

RM:
1 - Satsa stort och långsiktigt på svenska dirigenter. Inte bara genom att skapa förutsättningar för nya utan också att ge de befintliga dirigenterna engagemang i större sammanhang vid svenska orkestrar och vid turnéer, bland annat med tanken att skapa samarbeten med svenska solister och tonsättare.
2 - Svenska kulturdepartementet borde tillsammans med landets kulturinstitutioner satsa stort och långsiktigt på att föra ut det klassiska och nutida musiksverige internationellt, t.ex. genom regelbundet återkommande svenskfestivaler i musikmetropolerna London och Wien.
3 - Jag önskar att det skulle vara slutdiskuterat om vilka svenska orkestrar, musik- och kulturskolor som skall få finnas kvar. Behåll dem och satsa istället!

JN: Hur låter Rolf Martinsson?

Chess pieces

Photo: Anders Åberg

RM: Jag komponerar olika typer av musik och för varierande besättningar och sammanhang. Min intuitiva arbetsmetod gör att det kan bli stor variation mellan de olika styckena. "Det skulle man inte trott var du", sa någon om mina orkestervariationer. Jag spelade tävlingsschack under många år och förutom uthålligheten så tränade jag förmågan att systematisera, hitta lösningar, variera och kombinera detaljer på olika sätt, vilket ligger ganska nära mitt sätt att komponera, även om det intuitiva och auditiva har en framskjuten plats.

JN: Nämn tre av väldens mest intressanta nu levande tonsättare?

RM: Oj. Kan vara många, men OK då: Magnus Lindberg, Henri Dutilleux, Per Nørgård.

JN: Nämn tre namn vars musik betytt mycket för dig i olika utvecklingsstadier!

RM: Schönberg, Korngold och Ravel.

JM: Har du aldrig funderat på att ta ett artistnamn så som Hulk Hogan?

RM: Aldrig i livet! Ha ha.

ROLF MARTINSSON

är professor i musikteori med arrangering och komposition vid Musikhögskolan i Malmö och konstnärlig rådgivare till Malmö Symfoniorkester. Hans mamma är den äldsta av Göingeflickorna som var populära på 60-talet. Han är representerad av Gehrmans Musikförlag.

http://www.rolfmartinsson.com
KOMMANDE PROJEKT

Concerto for Orchestra uruppförs den 6/11 vid Tonsättarfestivalens invigningskonsert. Kungl. Filharmonikerna/Sakari Oramo.

Orchestral Songs on Poems by Emily Dickinson till texter av Emily Dickinson. Beställt av Malmö SymfoniOrkester. Uruppförs av Anne Sofie von Otter, MSO och Vassily Sinaisky i nya radiohuset i Köpenhamn den 12/3 -09, Sverigepremiär i Malmö den 13/3 och UK Premiere i Bridgewater Hall i Manchester den 15/3. Alla konserterna med nämnda musiker ovan.

Clarinet Concerto till Martin Fröst. Beställt av MSO, som gick i bräschen för beställningen som första orkester. Medbeställare är City of Birmingham Symphony Orchestra som framför konserten i Birmingham.

Kontrabaskonsert för Dan Styffe, Oslos filharmoniker under Jukka-Pekka Saraste.

Fotnot

Tonsättarfestivalen på Stockholms konserthus äger rum den 6-15 november.