Framföranden

Klicka på länkarna för mer information.

2017-11-04 Hong Kong
Double Bass Concerto No. 1

2017-11-23 Melbourne
Ich denke Dein...

2017-11-25 Melbourne
Ich denke Dein...

2017-11-28 Stockholm
Suite Fantastique

2017-12-10 Amsterdam
Carillon

2017-12-17 Vienna 1:2
Garden of Devotion

2017-12-17 Vienna 2:2
Garden of Devotion

2018-01-18 Kristiansand
Poem for Orchestra No. 1

2018-02-01 Katowice
Bridge - Trumpet Concerto No. 1

2018-02-01 Polish Radio Live Broadcasting
Bridge - Trumpet Concerto No. 1

2018-02-14 Malmö
Shimmering Islands

2018-02-15 Malmö
Shimmering Islands

2018-02-15 Palma de Mallorca
Ich denke Dein...

2018-02-24 Giresta
Suite Fantastique

2018-03-02 Växjö
Airy Flight

2018-03-03 Tingsryd
Airy Flight

2018-03-04 Hultsfred
Airy Flight

2018-03-11 Dalby
Lukaspassionen

2018-04-04 Arboga
Tidig gryning

2018-04-05 Västerås
Tidig gryning

2018-04-07 Södertälje
Tidig gryning

2018-04-08 Örebro
Tidig gryning

2018-04-13 Vänersborg
Suite Fantastique

2018-05-23 Stockholm
Ich denke Dein...

2018-05-24 Stockholm
Ich denke Dein...

2018-06-18 Amsterdam
Garden of Devotion
CD recording, Challenge Classics

2018-06-18 Amsterdam
To the Shadow of Reality
CD recording, Challenge Classics

2018-06-18 Amsterdam
Kalliope
CD recording, Challenge Classics

2018-06-18 Amsterdam
A. S. in Memoriam
CD recording, Challenge Classics

2018-06-21 Kaiserslauten (10.00)
Double Bass Concerto No. 1

2018-06-21 Kaiserslauten (13.00)
Double Bass Concerto No. 1

2018-06-22 Dillingen
Double Bass Concerto No. 1

2018-06-30 Zürich
Arrangement on Songs by Alexander von Zemlinsky

2018-07-03 Zürich
Arrangement on Songs by Alexander von Zemlinsky

2018-09-16 Lerum
Tidig gryning

2018-09-23 Växjö
Tidig gryning

2018-11-28 Zürich
Arrangement on Songs by Franz Berwald

2018-11-29 Zürich
Arrangement on Songs by Franz Berwald

2018-11-30 Zürich
Arrangement on Songs by Franz Berwald

2018-12-16 Helsingborg
Arrangement on Songs by Franz Berwald

2019-01-17 Malmö
Opening Sounds

2019-01-19 Malmö
Opening Sounds

2019-02-05 Malmö
To the Shadow of Reality

2019-05-10 Estonia
Ich denke Dein...

2019-05-11 Estonia
Ich denke Dein...

2019-05-12 Estonia
Ich denke Dein...

2019-06-13/14? Winterthur
A. S. in Memoriam

2019-06-13/14? Winterthur
Arrangement on Songs by Alexander von Zemlinsky

2019-09-05 Malmö
New piece (semi staged)

2019-09-06 Malmö
New piece (semi staged)

2019-09-07 Malmö
New piece (semi staged)

2019-10-25 Växjö
Till skuggan av en verklighet

2019-10-25 Växjö
Arrangement on Infelice by Felix Mendelssohn

2019-10-26 ??
Till skuggan av en verklighet

2019-10-26 ??
Arrangement on Infelice by Felix Mendelssohn

2019-10-27 ??
Till skuggan av en verklighet

2019-10-27 ??
Arrangement on Infelice by Felix Mendelssohn

2020-09 Stockholm
Amy Foster


Ongoing Work

A concert opener - HSO co-commission. World premiere 2017-05-18 with the Helsingborg Symphony Orchestra under the baton of Stefan Solyom at Helsingborg concert hall.


Musiken, makten och kvalitén

Artikel av Rolf Martinsson 2011-10-07, Tidskriften OPUS 37

Hur ser livet efter utbildningen ut för en kompositionsstudent? Vilket musikliv får de möta? Tonsättaren och kompositionsprofessorn Rolf Martinsson reflekterar över musikpolitiska förhållanden och strukturer som nyutexaminerade studenter i komposition möter efter sin utbildning.

Vad är det som avgör om en nyutexaminerad tonsättare lyckas etablera sig i det svenska musiklivet? De stora musikinstitutionerna, symfoniorkestrarna, musikkritikerna och den rådande musikpolitiken är alla starka maktfaktorer, var och en på sitt sätt.

Rolf Martinsson vid flygel. Foto: Mats Bäcker

Foto: Mats Bäcker

Internationella artistagenturer har under lång tid utgjort, och utgör alltjämt en stor maktfaktor i svenskt musikliv. Ett avgörande ansvar för en balanserad programsättning ligger därför hos Sveriges stora musikinstitutioner. Kungliga Filharmonikerna är ett föredöme i detta arbete med sin internationella tonsättarfestival, sin tonsättarweekend och sina spännande och insiktsfulla programsättningar. Även Sveriges Radios Symfoniorkesters satsning på "vårens tonsättare" och SR P2:s Composer in Residence-skap, samt vår nationalorkester Göteborgssymfonikernas vilja att beställa nya verk och ta med sig svensk musik på sina internationella turnéer visar vägen för landets övriga orkestrar.

Ingen orkesterledning med självaktning går förbi sitt lands tonsättare, musiker och dirigenter eller är omedveten om vilket ansvar den har också för det inhemska. Den vet vilket kraftfullt verktyg den har till förfogande genom sitt programråd, för att kunna stärka det egna musiklivet genom att bidra till en stark återväxt samt skapa en balans med de internationella, betydande kommersiella agentkrafterna. Alla orkestrar verkar dock inte ta sitt ansvar fullt ut i den frågan.

Stora krav måste kontinuerligt ställas på programansvariga vid landets symfoniorkestrar när det gäller konstnärlig integritet, starka idéer och programpolicy. Verksamheten måste vara fri från ängslan och undergivenhet mot utländska agenters tuffa artistpromotion. Detta är initialt viktigt eftersom verksamheten på alla nivåer - från utbildning till konsertframträdanden - på olika sätt finansieras med skattemedel. Men också för att fånga upp och offentliggöra de unika musikaliska uttryck och musikbegåvningar som finns just här! Till detta måste också läggas de stora satsningar på kompositionsutbildningar som görs vid landets musikhögskolor och universitet parallellt med våra välrenommerade musikerutbildningar. Orkestrarna utgör också en närmast avgörande viktig brygga mellan en tonsättares nationella etablering och det internationella genombrottet. Det är dålig ekonomi att satsa stort på utbildningar om marknaden styrs av andra faktorer än kvalitetstänkande.

I musikpolitiskt perspektiv har genusfrågan fått stort fokus. Men det finns också mycket annat som kan skapa obalans, till exempel antalet svenska tonsättare, musiker och dirigenter i våra orkestrar jämfört med antalet utländska, spridningen av de kulturella gracerna över landets regioner, förhållandet mellan äldre och nyare musik, olika stilistiska inriktningar/estetiker och så vidare. De här förhållandena är viktiga att beakta även om de inte kan vara allenarådande faktorer när det gäller en symfoniorkesters programpolicy. För vem, oavsett kön, region, nationalitet och stiltillhörighet, trivs väl innerst inne med att ha kommit till grytorna genom kvotering?

En svår fråga återstår också: Vem ska ha mandat att avgöra vad som är bra?! Är det kritikerna?

Någon kanske frågar sig om musikkritiken egentligen har något berättigande. Varför skall en av tusen besökare, låt vara något mer musikkunnig än de flesta i publiken, ha tillgång till att varje vecka få sina synpunkter på pränt i dagspressen? Kritikerns makt, genom att till synes vara den som offentligt går i spetsen för vad som är gångbart och acceptabelt, kan vara förödande för den enskilde konstnären. Recensionen riskerar också att bli ett styrdokument för personer i maktposition som inte har egna starka idéer eller är kunniga inom fältet.

Man noterar inte sällan att musikkritiker tacksamt kastar sig över nyskapad musik. Här tycker de sig ofta känna igen sådant som redan förekommit i musikhistorien, utan att de reflekterar över att verk med historiska förebilder inte på något vis behöver vara konstnärligt sämre än verk med samtida förebilder i modernismen och nutidsmusiken. Men det kräver förstås en kritiker med skarpare blick, vassare öra och bättre repertoarkännedom för att upptäcka den samtida efterbildningen. Och vem kan säga att det år 2011 är mer legitimt att skriva "som" Boulez, Lachenmann och Ferneyhough än att låta sig inspireras av Scriabin, Debussy eller Stravinskij. Den som kritiserar det senare men inte det förra blottlägger endast sin okunskap.

Och vad innebär kritik som beslår tonsättaren med att skriva musik som är igenkännbar? Borde den musiken inte ha skrivits? Kan graden av igenkänning göra att musiken inte skulle hålla måttet eller inte skulle kunna ge en lyssnare - erfaren eller oerfaren - en god musikalisk upplevelse? Jag menar att ett originellt verks kvaliteter kan inte rimligen enbart bedömas utifrån dess klingande tjuskraft och vice versa. Och vem äger rätten att bedöma detta, mer än andra?

Genom musikkritiken utsätts artister och tonsättare för en potentiellt ödesdiger balansakt, där skillnaden mellan succé och fiasko är hårfin och där det avgörande är på vilken sida kritikern faller av den slaka linan. Inte heller publiken eller läsarna är självklart hjälpta av åsikter som - i de flesta fall baseras på ett enda lyssningstillfälle.

Musikhistorien går i vågor och jag uppfattar det som att pendeln svänger i ungefärliga 50-årscykler. De normer som många unga tonsättare upplevde inom svensk nutida konstmusik under 1960-70-talen har sedan länge dukat under för sin motsats. Mångfald, gränsöverskridanden, stilistiska legeringar och samverkan mellan konstarter på gott och ont bjuder dagens unga tonsättare nya utmaningar. Jag påstår inte att de unga tonsättarna har det lättare att navigera idag, men jag tror att de har betydligt roligare.

Det är viktigt att minnas att det i slutänden är tonsättarens uppgift att under skapandeprocessen själv ta ansvaret för sina kompositoriska val - stå för dem, förkasta dem eller försvara sin idé hur fantastisk eller urusel den än är. Och är det inte inför just dessa stora utmaningar som en ung student slutligen formas till en självständig tonsättare?