Framföranden

Klicka på länkarna för mer information.

2017-11-04 Hong Kong
Double Bass Concerto No. 1

2017-11-23 Melbourne
Ich denke Dein...

2017-11-25 Melbourne
Ich denke Dein...

2017-11-28 Stockholm
Suite Fantastique

2017-12-10 Amsterdam
Carillon

2017-12-17 Vienna 1:2
Garden of Devotion

2017-12-17 Vienna 2:2
Garden of Devotion

2018-01-18 Kristiansand
Poem for Orchestra No. 1

2018-02-01 Katowice
Bridge - Trumpet Concerto No. 1

2018-02-01 Polish Radio Live Broadcasting
Bridge - Trumpet Concerto No. 1

2018-02-14 Malmö
Shimmering Islands

2018-02-15 Malmö
Shimmering Islands

2018-02-15 Palma de Mallorca
Ich denke Dein...

2018-02-24 Giresta
Suite Fantastique

2018-03-02 Växjö
Airy Flight

2018-03-03 Tingsryd
Airy Flight

2018-03-04 Hultsfred
Airy Flight

2018-03-11 Dalby
Lukaspassionen

2018-04-04 Arboga
Tidig gryning

2018-04-05 Västerås
Tidig gryning

2018-04-07 Södertälje
Tidig gryning

2018-04-08 Örebro
Tidig gryning

2018-04-13 Vänersborg
Suite Fantastique

2018-05-23 Stockholm
Ich denke Dein...

2018-05-24 Stockholm
Ich denke Dein...

2018-06-18 Amsterdam
Garden of Devotion
CD recording, Challenge Classics

2018-06-18 Amsterdam
To the Shadow of Reality
CD recording, Challenge Classics

2018-06-18 Amsterdam
Kalliope
CD recording, Challenge Classics

2018-06-18 Amsterdam
A. S. in Memoriam
CD recording, Challenge Classics

2018-06-21 Kaiserslauten (10.00)
Double Bass Concerto No. 1

2018-06-21 Kaiserslauten (13.00)
Double Bass Concerto No. 1

2018-06-22 Dillingen
Double Bass Concerto No. 1

2018-06-30 Zürich
Arrangement on Songs by Alexander von Zemlinsky

2018-07-03 Zürich
Arrangement on Songs by Alexander von Zemlinsky

2018-09-16 Lerum
Tidig gryning

2018-09-23 Växjö
Tidig gryning

2018-11-28 Zürich
Arrangement on Songs by Franz Berwald

2018-11-29 Zürich
Arrangement on Songs by Franz Berwald

2018-11-30 Zürich
Arrangement on Songs by Franz Berwald

2018-12-16 Helsingborg
Arrangement on Songs by Franz Berwald

2019-01-17 Malmö
Opening Sounds

2019-01-19 Malmö
Opening Sounds

2019-02-05 Malmö
To the Shadow of Reality

2019-05-10 Estonia
Ich denke Dein...

2019-05-11 Estonia
Ich denke Dein...

2019-05-12 Estonia
Ich denke Dein...

2019-06-13/14? Winterthur
A. S. in Memoriam

2019-06-13/14? Winterthur
Arrangement on Songs by Alexander von Zemlinsky

2019-09-05 Malmö
New piece (semi staged)

2019-09-06 Malmö
New piece (semi staged)

2019-09-07 Malmö
New piece (semi staged)

2019-10-25 Växjö
Till skuggan av en verklighet

2019-10-25 Växjö
Arrangement on Infelice by Felix Mendelssohn

2019-10-26 ??
Till skuggan av en verklighet

2019-10-26 ??
Arrangement on Infelice by Felix Mendelssohn

2019-10-27 ??
Till skuggan av en verklighet

2019-10-27 ??
Arrangement on Infelice by Felix Mendelssohn

2020-09 Stockholm
Amy Foster


Ongoing Work

A concert opener - HSO co-commission. World premiere 2017-05-18 with the Helsingborg Symphony Orchestra under the baton of Stefan Solyom at Helsingborg concert hall.


Lukaspassionen andas friare

av Göran Greider

"Det är vi själva som ska återuppstå, här, i detta liv, och det kan ske genom Jesusgestalten." Det skriver Göran Greider i en reflexion över den nya Lukaspassionen han själv bidragit med texter till, och som Rolf Martinsson tonsatt. Efter påskens uruppföranden av detta verk bad vi honom skriva ner några tankar kring varför han ville skriva detta passionsdrama. Här är Göran Greiders egna ord, exklusivt för Gehrmans News:

Nej, jag kallar mig inte kristen. Troende, brukar jag säga. Men det låter istället en aning pretentiöst så helst skulle jag inte vilja kalla mig något alls i denna fråga. Saken är den att det är Jesusgestalten som fascinerar mig mer än något annat i hela det enorma religiösa universum som breder ut sig åt alla håll omkring en modern människa - och jag tycker om att titta åt alla håll, såväl mot zenbuddism som mot Spinozas panteism. Men Jesus återfinner man i evangelierna, inte minst i de fyra som råkar finnas i Nya testamentet.

Lukaspassionen, score. Foto: Louise Martinsson Photography & Design

Lukaspassionen
Foto: © Louise Martinsson

Mitt favoritevangelium, Thomasevangeliet, tog redaktörerna tyvärr aldrig med på de avgörande redaktionsdagarna i Nicaea - under romerske kejsarens överinseende - men möjligen är den texten den mest ursprungliga av dem alla. När den återfanns i en urna i ökensanden 1947 vände den upp och ner på en hel del.

Där framträder Jesus mer som ett slags vishetslärare, närapå som en gestalt ur Jack Keroucs Dharmagänget. Borta är lidandehistorien, passionen, korset. Det tyckte jag var befriande. Kyrkan är nämligen byggd på korset, mer än på vad den levande Jesus - en av de judiska profeterna, den friaste av dem alla - sade och gjorde när han vandrade runt i Palestina.

Mitt favoritevangelium är således det som inte ens rymmer passionshistorien om Jesu död och återuppståndelse? Ja. Men varför då skriva texter till en Lukaspassion? Naturligtvis för att Jesus finns även där och för att det i Lukas finns en episod som rört vid mig mer än kanske något annat bibelställe - den som berättar om de två vandrarna från Emmaus. Dagen efter Jesu död på korset vandrar de hemåt. De är medlemmar i Jesusrörelsen, förmodligen ett par, en man och en kvinna. De är djupt bedrövade. De tillhör en rörelse som förlorat. Längs vägen slår en man följe med dem. De pratar med varandra. Emmausvandrarna förvånas över att främlingen inte alls verkar känna till det tragiska som nyss inträffat i Jerusalem, när stora folkmassor ropat på gatorna och deras mästare dött på korset. Främlingen följer med dem hem och de sätter sig till bords för att äta. Då, plötsligt, känner vandrarna igen främlingen - det är Jesus själv! I samma ögonblick är han borta. Men hoppet har återvänt.

Episoden står nästan allra sist i Lukasevangeliet. För mig, som politiskt engagerad på vänsterkanten, är det en berättelse om vår tid. Om engagemanget och hoppet som utsläcks, för att sedan återvända. Att det sker under måltidens mycket jordiska gemenskapsrit är heller ingen slump. Det finns ett kollektivt drag i Lukasevangeliet som tilltalar mig. I Emmaushistorien syns spåren av en social rörelse och när det talas om kvinnorna från Galiléen skymtar en hel kvinnorörelse. I Apostlagärningarna får det kollektiva sin fortsättning. Där skrivs en rörelses historia.

För mig är Emmasusvandrarnas möte med Jesus en bra och modern Jesusbild (och den är definitivt inte förbehållen vänsterradikaler). Jesus återuppstår inom oss. När det sker händer något med var och en. Han vandrar fritt genom våra medvetanden. Kommer och går, dör och återuppstår. Igen och igen och igen. Miraklet är moraliskt, psykologiskt, inte ett överskridande av de naturlagar som styr varat.

Den historien ur Lukasevangeliet blev central för mig under skrivandet av texterna till Rolf Martinssons underbara musik. I verkets allra sista sång ljuder Emmausvandrarnas röster: "Vem var du som visade dig och sen var borta?". Frågorna blir fler än svaren. Man kan säga att jag läser Lukasevangeliet baklänges. Från min utkikspunkt tycker jag att man då ännu klarare ser den konfliktfyllda värld som Jerusalem utgjorde för två årtusenden sedan och som inte är olik vår egen tid.

De stora passionsverken i musikhistorien, framförallt då förstås Johann Sebastian Bachs, speglar tonsättarens egen värld. Och den etablerade kyrkans värld, naturligtvis. Jesus lidande på korset blir dramats helt centrala punkt. Det är logiskt också därför att den tidens religiositet var så oerhört präglad av skuldmedvetande - i synnerhet protestantismen - och den försoning och återlösning denna skuld krävde.

Idag är vi annorlunda. "Jag arma, syndiga människa" är för de allra flesta moderna, troende människor en rätt främmande besvärjelse. Den moderna religiositeten måste uttryckas annorlunda. Jag misstänker för övrigt att det i ett land som Sverige, liksom på många håll i den moderna världen, skett ett slags hemlig massomvändelse till mystikens på en gång mer individuella och sociala religiositet. Borta är trosbekännelser och dogmer. Kvar är förundran, hopp, gemenskapstanke. För mig är Jesu lidande helt enkelt inte lika centralt. Jag tror inte på lidandemetafysiken. För mig är hoppets princip - för att tala med en gammal tysk utopisk filosof - viktigare.

Lukaspassionen fick ett mycket gott mottagande av kritiken. Men här och var på kultursidornas klagades det på en viss brist på glöd. Det retar mig en smula. För det som kritikerna då saknade var egentligen frossandet i den där lidandemetafysiken - de ville känna igen sig i den, trots att den inte längre har samma giltighet för oss, nu och trots att ingen av kritikerna själva tror på den. I Rolf Martinssons tonspråk hör jag en särskild glädje eka fram - den är musikantisk, ja, men för mig är det också hoppets princip som hörs. Martinssons musik kan ta strupgrepp på oss, men den vill inte piska ur oss en syndabekännelse. För mig är det befriande. Hans fria bruk av stilar speglar något av den frihet människor tillkämpat sig. Utan att hemfalla till postmodern jämntjockhet speglar musiken därmed i sig en icke-doktrinär religiositet. I slutsången frågar min text efter Jesus och undrar vem han är. Jag liknar honom vid koltrastsång. Eller tänker på honom som när man ser på gamla bilder i ett fotoalbum. Det kommer i både text och musik ett drag av vemod, tankfullhet och tillförsikt. Jag menar att för många av dem som idag i någon mening är religiösa säger det mer än dödsångest och återuppståndelse.

Det är vi själva som ska återuppstå, här, i detta liv, och det kan ske genom Jesusgestalten. Passionsdramat lämnar den snäva dogmatiken och andas friare.