Press - Recensioner

A. S. in Memoriam (1999) - Rolf Martinsson

"...Rolf Martinssons hyllning till Arnold Schönberg, "A. S. in Memoriam", är en reflex av dennes "Verklärte Nacht". Där Schönberg var senromantisk är Martinsson nyromantisk, med likartat välklingande känslomässigt engagemang och solent patos..."

A. S. in Memoriam (1999) - Rolf Martinsson

"...Nästa verk av Martinsson är en hyllning till Arnold Schönberg. Dock inte till tolvtonstekniken, utan till den senromantiske Schönberg och verket Verklärte Nacht, som handlar om två unga älskande. Martinssons A. S. in Memoriam, för stråkorkester, ansluter nära i stil med Verklärte Nacht. ...Martinssons memoriam, fick ett säkert och sensibelt framförande..."

A. S. in Memoriam (1999) - Rolf Martinsson

"...som kommit ut med en verkligt förnämlig CD...Rolf Martinsson representeras på en mycket välklingande CD från det lilla kvalitetsbolaget Daphne...En eloge till Malmö Symfoniorkester som under ledning av sin chefsdirigent Christoph König gör en underbar insats för att levandegöra denna attraktiva och intressanta musik..."

A. S. in Memoriam (1999) - Rolf Martinsson

"Den ofta spelade Schönberghyllningen "A.S. in Memoriam" finns givetvis också med på denna porträttskiva där musiken ofta låter ovanligt bekant i sin formsäkerhet och flotta orkesterbehandling. Som om Martinsson gått varvet runt och sökt en skärningspunkt före modernismens genombrott. Skickligt, men kanske inte alltid nagelbitande spänning."

A. S. in Memoriam (1999) - Rolf Martinsson

"Rolf Martinsson, som fick ett internationellt genombrott med trumpetkonserten "Bridge", skriver flott och flödande. Mer sällan vågat eller egensinnigt, men hörvärt. Liksom en del andra i sin generation (född 1956) bröt han med modernismen och har på senare tid nått en stor publik med ett expressivt, ibland romantiskt märgfullt tonspråk. Orkestern är hans hemmaplan, vilket bevisas på denna cd där Malmösymfonikerna spelar musik skriven under de senaste tio åren.....Ett av Martinssons allra finaste verk är "A S in Memoriam", till Arnold Schönbergs minne; musik som, om man vill hitta referenser, klingar i den mättat Wagnerindränkta, tidige Schönbergs anda.....Så om svensk filmindustri någon gång skulle få för sig att tänka stort för musiken, har man en skånsk John Williams i Martinsson."

A. S. in Memoriam (1999) - Rolf Martinsson

"...Den martinssonska fyrklövern är lyckobringande. För kompositören, som skivbolaget Daphne härmed ägnar en fin dokumentation. För lyssnarna, som kan glädja sig åt klanger med färg. Martinsson är nämligen helt klart en skicklig målare med orkestern som palett."

A. S. in Memoriam (1999) - Rolf Martinsson

"...Ett utomordentligt stycke, mycket vackert."

A. S. in Memoriam (1999) - Rolf Martinsson

"Först ut - A. S. in Memoriam av Rolf Martinsson. Komponerat till minne av Arnold Schönberg och hans mästerverk Verklärte Nacht, och Schönbergs tonspråk återfinns mycket riktigt i stycket. Ett flödande, hjärtskärande stycke romantik, välspelat av Norrbottens kammarorkester, med en del intressanta dynamikväxlingar."

A. S. in Memoriam (1999) - Rolf Martinsson

"...Kvällen inleddes dock med en annan, mycket spännande komposition, nämligen A. S. in Memoriam skriven av tonsättaren Rolf Martinsson (f. 1956). Det är en hyllning till den store banbrytaren inom den moderna musiken, Arnold Schönberg, ett verk jag blev mycket imponerad av..."

A. S. in Memoriam (1999) - Rolf Martinsson

"...In the first piece (A.S. In Memoriam), which is a lyrical ode to Schönberg's Verklärte Nacht, the deep and organic quality of the strings evoked a sense of quiet yearning..."

A. S. in Memoriam (1999) - Rolf Martinsson

"The opening piece, A. S. In Memoriam by the contemporary Swedish composer Martinsson (1956-), and the encore performances of Andante Festivo, Karelia, and Alla Marcia from the Karelia Suite were of exceptional quality. It is possible to regard these selected works as a mere greeting by the orchestra..."

A. S. in Memoriam (1999) - Rolf Martinsson

"...verket har onekligen ett anslag med internationell räckvidd. En tidigare mindre version har nu ersatts av en större, vilket innebär att den täta stämföringen får en tyngd som väl fyller kravet på att vara sprungen ur en nordisk tradition."

Bells Up! (2003) - Rolf Martinsson

"...hos Martinsson utnyttjas instrumentens olika speltekniker i ett ganska strävt och hårt strukturerat stycke...Bastubans rörlighet fascinerar. Sordineringens, dämpningsteknikens, färgskalor utforskas - ända upp till surrande knallrött. Märkliga fjärrklanger...Detta är i första hand formmedveten musik som väcker intresse...Ett gott hantverk."

Bridge (1998) - Rolf Martinsson

"Konserten igår inleddes med trumpetkonserten Bridge av Rolf Martinsson framfört av den eminente solisten Håkan Hardenberger. Det blev ett sympatiskt möte, ypperligt framfört av den svenske världsstjärnan som hade fått ett krävande parti att bemästra. Konserten har långa luftiga bågar och faller inte i den sedvanliga fällan med feta nonackord som dessvärre är så vanlig i denna typ av musik som innehåller klara bluesliknande passager. En ovanlig konsert som frambringade goda minnen från tidigare år. Absolut något att sätta kryss i taket för!"

Bridge (1998) - Rolf Martinsson

"Ny konsert av Rolf Martinsson och en klassisk symfoni gav ett brett och varierat program. Trumpetaren Håkan Hardenberger har alltid haft blick för nya verk. Denna gång kom han med en ny konsert av landsmannen Rolf Martinsson. Bridge var titeln, och Hardenberger uruppförde verket 1999. Senare har han framfört Bridge runt om i världen. Konserten var i en sats och hade både med sitt tonspråk och sin tredelade form symfoniska dimensioner. Med koppling till detta representerade den ett publikfrieri också med tanke på att den otvetydigt utnyttjade soloinstrumentet och effektiva kontraster mellan de tre avsnitten i en virtuos och klangfull orkestrering. Hardenberger sparade inte på effekterna, och med en utåtvänd och energisk spelstil blev konserten förträfflig. Stilistiskt spände den över ett stort register där det fanns både populära vändningar och en mångfacetterad och färgrik instrumentation. Hardenbergers solistiska roll var briljant och framförallt demonstrerade han viljan att forma ett förlopp som motpol till en stor orkester."

Bridge (1998) - Rolf Martinsson

"New music is often intelligent, engaging, amusing and moving, but it's hardly ever thrilling. Rolf Martinsson's Trumpet Concerto ("Bridge"), vintage 1999, is thrilling. Swedish trumpet whiz Hakan Hardenberger, for whom it was composed, played the daylights out of it Friday evening, with guest conductor Carlos Kalmar and an inspired Milwaukee Symphony Orchestra. A nervous, jagged, jazzy edge marks one extreme of the music. Think Bernard Hermann's score for "Psycho" or Duke Ellington's for "Anatomy of a Murder." The other extreme is a lush, bluesy lyricism that recalls the extravagant slow themes in Gershwin's symphonic music. Martinsson made these influences his own by using them to celebrate Hardenberger's staggering virtuosity and by subjecting them to his fantastical yet convincing formal procedures. Two cadenzas - the first muted and moody, the second open and aggressive - connect the three movements. The first builds on a fractured theme of toe-stubbing rhythms and unlikely, leaping intervals. It sticks in the mind, to the extent that the organic development that follows makes compelling sense. The florid, lyrical outpouring of middle movement tops out in a climactic flood of melodic and orchestral lusciousness. The finale is a rave-up of speed and power, and Hardenberger has the chops to make it work. Kalmar was right on top of this piece..."

Bridge (1998) - Rolf Martinsson

"...Håkan Hardenberger och Rolf Martinssons praktfulla trumpetkonsert Bridge är ett annat, senare exempel på den här svenska konstmusikaliska specialiteten. Den uruppfördes i Göteborg för fem år sedan och har sedan dess uppmärksammats stort i bland annat USA. Stramare hållna partier paras av en sorts Gershwin- och Broadwayprakt med så breda, kråmande oförblommerat glittriga och fläskiga orkestertutti att det hade fått Richard Strauss att rodna förläget. Det är en språngbräda för den lysande Hardenberger - formulerat i en sats om än inte utan en episodisk karaktär - och ett vällustigt lyssnaröverfall med virtuos orkesterhantering som dödligt vapen."

Bridge (1998) - Rolf Martinsson

"Den urskickliga solisten Håkan Hardenberger har redan spelat stycket åtskilliga gånger - det har blivit Malmötonsättaren Martinssons väg ut i världen och visar honom som driven orkestertekniker med stark klangmedvetenhet".

Bridge (1998) - Rolf Martinsson

"...The centerpiece is Bridge (Trumpet Concerto 1, 1998) by Swedish composer Rolf Martinsson, a showy tour de force that runs for 26 minutes. The polychromatic work includes spectacular virtuoso displays in both solo and orchestra, long moments of quiet rumination by the unaccompanied trumpeter, the delicate sound of water goblets, exchanges between trumpet and specific orchestral instruments or sections, and a ferocious ending that concludes several minutes of a driving pulse."

Bridge (1998) - Rolf Martinsson

"...Instead Bridge, his Trumpet Concerto No. 1, is aurally coherent, skilful in its scoring, big on melody and ultimately a resounding tour de force of virtuosity, adrenalin and exhilaration..."

"...Martinsson has a vivid ear for effect and scoring, a feature that comes through regularly as he pits soloist against orchestra in music that can often progress from passages of combative challenge to waves of bittersweet melody, almost Hollywood-like in their climactic lushness. The piece was written in close collaboration with Hardenberger and draws some fine, technically formidable playing from the soloist who is every bit as exciting and exacting as you would expect from a master of contemporary repertoire. The booklet notes mention that the work has been a real hit with audiences and it is not difficult to see why. I found it difficult to keep off the edge of my chair for much of the piece, particularly the white-knuckle ride of the headlong last seven minutes."

Bridge (1998) - Rolf Martinsson

"...A lot of present day works sound extremely forced when they have to try to sound modern while at the same time giving the listener melodic harmonies to associate pleasant feelings with. But Bridge is brilliantly composed! Here, harmony and discordant tensions meet in a natural way. This makes the concerto interesting from start to finish. At the same time as you want to stop the flow and allow the wonderful sounds to melt in your mouth, you cannot wait to hear what will happen just around the corner. Definitely the best trumpet concerto for many years..."

Bridge (1998) - Rolf Martinsson

"...medan stilistiske fribrytaren Martinsson i sin konsert öppnar de varseblivningsmässiga spjällen för fullt på ett sätt som i första hand för tanken till Richard Strauss och Ottorino Respighis orkestrala excesser...Martinsson instrumenterar rasande skickligt utan att för den skull kunna beskyllas för att dölja en presumtiv brist på idéer bakom en färggrann orkestersats och han delar dessutom, inom ramen för sin ogenerat extroverta estetik, frikostigt med sig till åhöraren av såväl inriktad harmonik, svepande melodik som en, i finalen, oemotståndligt medryckande rytmik..."

Bridge (1998) - Rolf Martinsson

"...Martinsson's amazing trumpet concerto was the big surprise of the evening. After its elusively spooky opening, few could have expected the opulent outpouring of Hollywood-style schmaltz that enabled Hardenberger to show off his complete vocabulary, from astonishing technical virtuosity to teasing out a golden-flavoured lyricism even Miles Davis would have been proud of..."

Bridge (1998) - Rolf Martinsson

"...it is clearly a brilliantly theatrical addition to Hardenberger's repertoire, progressing from a tenebrous opening to a frenzied and blazing finale..."

Bridge (1998) - Rolf Martinsson

"...Best of all was Rolf Martinsson's trumpet concerto no 1. It had its orchestral roots as much in the lush sounds of 30s jazz or film music as in modern classical music. The startling brilliance of soloist Hakan Hardenberger matched the musical gymnastics of Miles Davies with the best of classical playing, and it vied for attention with the unusual orchestral effects. This was a performance I found thoroughly entertaining and exhilarating..."

Bridge (1998) - Rolf Martinsson

"...But, before the carousing began, the crowd was treated to the U.S. premiere of a new trumpet concerto by Swedish composer Rolf Martinsson (born 1956), a 25-minute, one-movement work of bristling excitement and invention that balances immediate appeal with lasting depth. The music begins ominously with rumbling bass drum and an eerie scrim of strings from which the trumpet explodes in stuttering phrases. The piece sways between bustling activity and lyrical passages spread out in rich jazz-like chords. The pacing is subtle, the soloist often moving faster than the accompaniment and the music sliding between prickly and suave episodes. Martinsson also favors tumbling lines that fall in large intervals, advanced harmony, atmospheric orchestration and syncopated polyrhythms. The superb Swedish trumpeter Hakan Hardenberger, for whom the piece was written, was the soloist, revealing electrifying technique. Jarvi shaped the music in vast peaks and valleys of dynamics. Jarvi's rhythmic confidence translated into virtuoso playing from the DSO..."

Bridge (1998) - Rolf Martinsson

"...Att Rolf Martinssons trumpetkonsert, beställd av Göteborgssymfonikerna och uruppförd i våras, tilltalar såväl Järvis som Håkan Hardenbergers musikaliska ådra är mer än begripligt. Verket präglas av en omedelbart fängslande, lekfull utveckling från skimrande diffusa klangkonstellationer till en alltmer förtätad dialog i växelspelet mellan solist och orkester, en accelererande tour de force som till sist tar andan ur såväl exekutörer som publik. Den i grunden romantiskt anlagda konserten är överskådligt uppbyggd, indelad som den är i tre avsnitt med överledande kadenser och bör ha förutsättningar att bli ett repertoarverk, kanske också Martinssons publika genombrott. Suveränt utförde Hardenberger det krävande solopartiet. Jan Sandströms Motorcykelkonsert för trombon har fått en utmanare på trumpet."

Bridge (1998) - Rolf Martinsson

"...Best to view the Hummel as a warm-up for the two further concerti offered consecutively by the remarkable Hakan Hardenberger, for what came next was the demandingly substantial Trumpet Concerto no.1, Bridge, by Swedish composer Rolf Martinsson, here present to witness his work's British premiere (the only previous performance was in Gothenburg last month) recorded for subsequent BBC broadcast.

Scored for a gargantuan orchestra including two harps and a pair of tuned water glasses, the piece happily parades its composer's fashionably polystilistic language. It climbs from the depths (as in Ravel's Left-hand Piano Concerto), it erupts into wind and string coruscations, moves into a bluesy big band sequence and climaxes in a lush romantic tune on full orchestra.

From this material Martinsson builds a satisfying 25-minute structure, the solo trumpet virtually ever-present, often reiterating a rhythmic repeated-note figure, and imperceptibly climbing towards the highest reaches of its register. Sympathetic and understanding, Hardenberger's performance was delivered with security and stamina, concluding with a high-pitched blast of well-deserved triumph. The GSO under principal conductor Neeme Jarvi collaborated with vigour and sensitivity..."

Bridge (1998) - Rolf Martinsson

"...Birmingham and Glasgow will be made aware of the orchestra's commitment to the newest of new music. Järvi was so impressed by a brand new trumpet concerto written by Sweden's Rolf Martinsson for Hakan Hardenberger that he is insisting on adding it to a Birmingham programme which also includes virtuoso concertos by Hummel and Arvo Pärt..."

Bridge (1998) - Rolf Martinsson

"...They were even genuinely thrilled to hear a new piece of music. But with Håkan Hardenberger the spinetingling soloist in the world premiere of Rolf Martinsson's Trumpet Concerto No. 1, what's not to enjoy? Certainly, with the full force of the Gothenburg Symphony sweeping through the sumptuous, film noir melodic line at the heart of his concerto, this piece has more body (and curves) than Jessica Rabbit. Sadly, Martinsson's marvellous concerto isn't scheduled on the GSO's British tour...(except Birmingham)..."

Bridge (1998) - Rolf Martinsson

"...Ett maffigt verk, fullvuxet både instrumentationsmässigt och formmässigt och med en solstämma som innefattar allt vad som går att göra på en trumpet. Inbillar jag mig i alla fall. Och varför inte när man har Håkan Hardenberger som solist. Kan någon, så kan han!.....mycket svängigt medryckande, och så lysande trumpetspel förstås. Därför given succé..."

Cello Concerto No. 1 (2005) - Rolf Martinsson

"...Det är tredje gången detta verk framförs för publik och i vanlig ordning förväntar man sig, eftersom stycket är nyskrivet, ett atonalt och svårsmält stycke som är svårt att förstå sig på. Men redan från första stund griper Martinssons cellokonsert tag i publiken..... Hela stycket börjar mycket mystiskt med endast slagverk och blås. Det byggs upp mer och mer tills det blir en explosion och hela orkestern lämnar plats åt cellisten som börjar med en lång och häftig kadens, sedan tar orkestern vid igen och publiken kastas mellan vackra och mardrömslika platser. Rolf Martinsson har hittat en balans mellan det melodiösa och det oförutsägbara som många nutida kompositörer sällan lyckas med. Ibland påminner det lite om filmmusik, men det innehåller också partier som känns väldigt nyskapande..."

Cello Concerto No. 1 (2005) - Rolf Martinsson

"...Martinssons musik är rakt på, inga krusiduller. Efter några inledande orkestertakter hamnar vi i en längre solomonolog. Jag uppfattar konserten som ett oavbrutet berättande, frågorna är inte många, svaren desto fler. I orkesterapparaten finns många röster med flörter åt både storband och underhållningsmusik. Trots det moderna tonspråket finns här en tydlig romantisk ingång. Lidström förvaltade solostämman med dramatisk intelligens, både i de olika melodifragmenten, partierna med högladdad energi och i slutdelens veritabla kapplöpning med orkestern..."

Cello Concerto No. 1 (2005) - Rolf Martinsson

"...Ordet "filmmusikaliskt" används ibland som förklenande beskrivning på nyskriven musik. Förmodligen menar man att det låter som om musiken förstärker en "utommusikalisk" känsla, att den inte riktigt bär upp sitt eget innehåll. Men om musiken får levande och ostoppbara bilder att strömma genom huvudet? Det är Rolf Martinssons "Cellokonsert" som väcker frågan. Verket är beställt av solisten Mats Lidström till Londonprojektet From-Sweden.com och följer ett storslaget, fantasieggande upplägg. Här finns ett orkestralt raffinemang som för tankarna till Richard Strauss, fläckar av jazzklassiskt storband mot en romantisk fond och ett tonspråk som skulle kunna passa till någon av Clint Eastwoods senare filmer. Är det en slump att jag hör en mörk flod, a mystic river, i orkesterns djupregister? Ser Mats Lidströms cello sväva som en självlysande, djärvt dragen bro högt där uppe? Musiken i sig påminner om hur man skapar kvalitet inifrån traditionen, men jag upplever också en skicklighetens distans. Den uppvägs av Mats Lidströms unika personlighet. Styckets starkaste sida är redan från början de mycket växlingsrika kopplingarna mellan solist och orkester. Och direkt märks cellistens förmåga att helt och fullt växa samman med sitt instrument. Mats Lidström smälter samman viktlöshet och märgfullhet till nya legeringar, klättrar hängivet genom tonregistren; han gör det oväntade innan man knappt hunnit förvänta sig något. Ändå är det mer lyssnande än excentriskt...."

Cello Concerto No. 1 (2005) - Rolf Martinsson

"...Huvudnumret är dock uruppförandet av Rolf Martinssons första cellokonsert, komponerad för den sedan femton år tillbaka Londonbaserade cellisten Mats Lidström. Ett verk som också är tillkommet i tät dialog med solisten. Cellokonserten saknar titel och är en djup bugning åt celloinstrumentet och dess romantiskt expressiva tradition. Efter en inledande kort och dramatisk orkesterinsats, som tar avstamp i ett typiskt martinssonskt vulkaniskt muller, följer mycket överraskande en långt uttagen solokadens där instrumentet blir en "röst" eller kanske till och med en "person".

Kvällen är utan tvekan den briljante Mats Lidströms, som här fått ett stycke som skickligt återanvänder grepp ur den stora cellorepertoaren. I mina öron väl lojalt, men samtidigt fascinerande i sin förening av mainstream och outsiderskap. Martinsson är, med sin fartfylldhet, stora anslag och färgstarka orkesterbehandling, svensk orkestermusiks senaste älskling. Och cellokonserten är bara en av tre nya konserter på kort tid. Den hyllade trombonkonserten "Fairlight" uruppfördes bara för ett par veckor sedan i Stockholm och till hösten kommer en ny flöjtkonsert. Jämfört med trombonkonserten är cellokonserten dock betydligt mindre filmisk (Martinsson är djupt inspirerad av Kurozawa). Men en del känns igen: de tvära kasten och känslan av en oavbrutet hög puls (som vore det jazzmusik i botten) även när det råder total stillhet samt en tveklöshet vad gäller de melodiska motiven. Det säger verkligen "smack!" om en del av dem. Men framförallt lockas jag av de ställen där musiken drivs mot något oförklarat. Likt då någon öppnar en hemlig port eller ett skrin. Som hos Kurozawa - eller varför inte - som i "Indiana Jones"?"

Clarinet Sextet (1983) - Rolf Martinsson

"...Ett spännande resultat: en tät, ibland korallik, fin väv. Ett mönster med överraskande inslag..."

Clarinet Sextet (1983) - Rolf Martinsson

"...Att skriva musik för sex klarinetter erbjuder andra svårigheter - den homogena ensemblen gör det svårt för lyssnaren att höra sig fram till den enskilda stämmans uttryck. Rolf Martinsson löste uppgiften med elegans. De fyra satserna ägde fint artikulerad karaktär och kompositionen gick alltid jämnt ut - ingen stämma var överflödigt fyllnadsgods..."

Coloured Flames (2004) - Rolf Martinsson

"Malmötonsättaren Rolf Martinssons "Coloured Flames", Gunnar de Frumeries "Svit", Daniel Börzts "Winter Pieces" och Hilding Rosenbergs Quintetto bildar en vacker bukett av svensk nutida musik. Martinssons skarpa färgkontraster, Frumeries dansanta rytmer, Börtzs och Rosenbergs kärva harmonier är skivans stora behållning. Dessutom visar den blåsartisternas höga tekniska och musikaliska standard."

Coloured Flames (2004) - Rolf Martinsson

"...Rolf Martinssons Coloured Flames, specialskrivet för kvintetten bjöd på spännande och annorlunda tongångar. Från inledningen med lugn soloflöjt genom verkets mer kraftfulla delar där hela kvintetten får ta i för full hals så hör man som lyssnare flammor uppenbara sig. Fascinerande!..."

Concerto for Flute, Marimba and String Orchestra (1984) - Rolf Martinsson

"...Rolf Martinssons verk äger stor skönhet, intensitet och särprägling och det var en njutning att få ta del av verket..."

Dawning Landscapes (1984) - Rolf Martinsson

"...Bland de sex tonsättarna i Malmögruppen Futim är väl Rolf Martinsson den som väcker störst intresse, en komponist vars musik ökar i angelägenhetsgrad.....Här var en förtätad stämningsbild med ett skeende som man gärna följde, väl sammanhållen och med ett mycket raffinerat samspel mellan de båda soloinstrumenten."

Dreams (1995) - Rolf Martinsson

"...som kommit ut med en verkligt förnämlig CD...Rolf Martinsson representeras på en mycket välklingande CD från det lilla kvalitetsbolaget Daphne...En eloge till Malmö Symfoniorkester som under ledning av sin chefsdirigent Christoph König gör en underbar insats för att levandegöra denna attraktiva och intressanta musik..."

Dreams (1995) - Rolf Martinsson

"Det stora orkesterverket "Dreams" är direkt inspirerat av Akira Kurosawas film med samma namn. De är knappast fråga om ett soundtrack i egentlig mening, men trots det musik med en skildrande ådra som öppnar med rusande slagverk och brassfanfarer värdiga ett sofistikerat epos."

Dreams (1995) - Rolf Martinsson

"Rolf Martinsson, som fick ett internationellt genombrott med trumpetkonserten "Bridge", skriver flott och flödande. Mer sällan vågat eller egensinnigt, men hörvärt. Liksom en del andra i sin generation (född 1956) bröt han med modernismen och har på senare tid nått en stor publik med ett expressivt, ibland romantiskt märgfullt tonspråk. Orkestern är hans hemmaplan, vilket bevisas på denna cd där Malmösymfonikerna spelar musik skriven under de senaste tio åren.....Kurosawa-inspirerade "Dreams" för orkester är i sig inte tänkt som filmmusik, men ändå av den karaktären med brett och dramatiskt orkestermåleri.....Så om svensk filmindustri någon gång skulle få för sig att tänka stort för musiken, har man en skånsk John Williams i Martinsson."

Dreams (1995) - Rolf Martinsson

"...Det är också Dreams som är det rikaste verket av de fyra som bjuds. En stor och klangfull orkester förmedlar ett visserligen fragmentariskt flöde men företar samtidigt en spännande vandring genom lätthet och tyngd, sensualism och kärvhet...Den martinssonska fyrklövern är lyckobringande. För kompositören, som skivbolaget Daphne härmed ägnar en fin dokumentation. För lyssnarna, som kan glädja sig åt klanger med färg. Martinsson är nämligen helt klart en skicklig målare med orkestern som palett."

Dreams (1995) - Rolf Martinsson

"...De valda avsnitt som Malmösymfonikerna, under dynamisk ledning av Ilan Volkov, spelade gav orkesterns alla tänkbara uttryckssätt, klangfärger, rytmiska och dynamiska resurser närmast fritt spelrum - tidvis nästan i impressionistisk orkestrering i stil med den konstens mästare Maurice Ravel. Ett stycke nutida musik där filmens bilder på ett spännande sätt omskapats i självständig och symfonisk frihet på musikens villkor..."

Dreams (1995) - Rolf Martinsson

"...Kombinationen (musik+film) tycktes fungera förträffligt. Orkesterns målande i skarpa och breda penseldrag gav prov på en homogen, välartikulerad tolkning av detta ensatsiga verk, för kvällen i förkortad version. Den polyfona tekniken behärskar Rolf Martinsson med utsökt finess och kontrasterna mellan å ena sidan en närmast impressionistisk färgskala och å den andra ett atonalt spel av toner gav spänst och rytm åt musiken. Ja, en inledning på kvällen kunde nog inte ha börjat bättre. Det hela gav verkligen mersmak!..."

Dreams (1995) - Rolf Martinsson

"...Dreams för stor orkester är inspirerad av scener ur Akira Kurosawas fängslande och mystifierande film med samma namn. Och fantasin får sannerligen näring också av Martinssons musik. Klangmoln tornar upp sig, massiva men ändå detaljtätt artikulerade i sitt myllrande inre, klangmoln förtunnas och låter ana fasta konturer i en spröd, syrlig belysning..."

Dreams (1995) - Rolf Martinsson

"...Även om det inte var fråga om ren filmmusik hade verket en klar programmusikalisk karaktär med ett påtagligt visuellt uttryck och välgjord instrumentation. Verket är satt för en mycket stor orkester och bitvis påminde klangfärgen i Martinssons verk om den berömde kollegan John Williams. Framförandet kännetecknades av en stark nerv och spänning där små strukturer och effektfullt kort rytmik vävdes samman till en utmärkt helhet..."

Dreams (1995) - Rolf Martinsson

"...Av Rolf Martinsson uruppfördes Drömmar, ett bortåt halvtimmeslångt stycke för stor orkester. Musiken är inte stöpt i, utan tycks snarare av eget inneboende initiativ ta sig form i en kort explosiv prolog följd av åtta sammanhängande satser, eller tillstånd för att välja ett mera passande ord. Bakom dessa drömbilder ligger en gemensam inspirationskälla: en film i åtta sällsamma, olikartade och ändå gåtfullt sammanhörande, episoder av den japanske mästerregissören Akira Kurosawa. Det strålar också en skiftningsrik suggestion på enhetlig grund ur Martinssons musik, som dessbättre inte offrar något åt svalt medhårsstrykande exotism. Vad Martinsson tagit fasta på, också i de mest utstuderat sköna bilder, är den latenta känslan av undanglidande overklighet och hotfullhet. Hans skicklighet att nyttja gammal såväl som ny kompositionsteknik, leder till strävt träffsäker stämningskarakteristik: den rika klangpaletten nyttjas med god ekonomi till både korthugget brutala attacker och skira trådar. Ett återhörande vore välkommet, och då kunde man kanske ordna med ett montage ur filmen?..."

Dreams (1995) - Rolf Martinsson

"...Med spänning mottogs Martinssons symfoniska svit Dreams;.....Efter att ha lyssnat till Dreams kan jag för egen del lugnt konstatera: detta är inte bara det största utan också det bästa jag hört av Martinsson. Färgrikedomen, en stor orkesterapparat, bland annat med två harpor, ger tillfälle för tonsättaren att låta klangfantasin spela. Leken i klangfärgerna kunde ha utmynnat i lyrisk akvarellkonst, men Martinssons musik har fått nästan förvånansvärt kraftfulla, dramatiska drag. Den vandrande formen. Tonsättaren har, som han själv sagt, "nagelfarit" Kurosawas film Dreams men gör naturligtvis inga försök att följa en handling i programmusikalisk mening, i motsats till Richard Strauss i Till Eulenspiegel, för att ta ett färskt exempel från Konserthusets repertoar. I stället rör det sig om en psykisk affinitet eller närhetskänsla i fråga om atmosfären i dessa ikonofonier, dessa klingande bilder.

Det är absolut inte nödvändigt att känna till den filmiska förlagan för att ta till sig musiken. Det finns en god och omväxlande linje i musikens eget levande rörelsemönster. Förflyttningarna mellan olika känslolägen sker med konsekvens och energi. Till skillnad från förloppet i Mussorgskijs Tavlor på en utställning, ett naturligt jämförelseobjekt, flyter de olika bilderna i Dreams samman och in i varandra, utan att kontrastverkningarna uteblir. Mussorgskijs inlagda intermezzon i form av "promenader" saknar motsvarighet. Korta melodiska fragment sveper förbi, och impressionistiska skalslöjor dras upp, eller, som i slutet, neråt i ett utklingande pianissimo. Men mest fångas uppmärksamheten av explosiviteten. Oftast som spänstigt, materialrikt temperamentsflöde, ibland dock i klichéartade, överbelastade detaljer. Det har dock det goda med sig, att man tar intryck av styckets generositet och ungdomliga drive. Idén att använda partituret som underlag för en balett är helt adekvat och borde egga fantasin hos en koreograf med sinne för livfulla drömmar."

Duo (1986) - Rolf Martinsson

"...Rolf Martinssons duo för violin och violoncell från 1986 väcker, med sin koncentrerade form och stora spännvidd mellan allvar och humor men med aldrig slappnande intensitet, respekt och intresse för tonsättarens ambitioner att söka nya vägar utan att ta genvägen över enkla kompromisser och slentrian. Det fantasifulla verket framfördes utmärkt..."

Duo (1986) - Rolf Martinsson

"...Här är återigen ett mycket klangskönt verk, välskrivet och fyllt med inspiration. Balansen mellan de fyra satserna är fint avvägd..."

Duo (1986) - Rolf Martinsson

"...Martinsson har helt lyckats överlista den inbyggda begränsningen i tvåstämmigheten, och musiken liksom uppfinner sig själv med lätt och sparsam fantasi. Likt leder ofta och oväntat till olikt, men ändå är linjen och helheten som garanterad..."

Duo (1986) - Rolf Martinsson

"...Martinssons Duo är ett verk som strålar av känslor. Här får instrumenten spela "på mammas gata", här står de tekniska experimenten tillbaka för ett intensivt och känslofyllt samspel mellan två jämbördiga stämmor. I det avspända men sensuellt laddade andantet är deras beröring varsam. I de snabba satserna får lekfullheten och spelglädjen ta ut svängarna. Duo är Rolf Martinssons opus 19, ett viktigt nummer i raden..."

Duo (1986) - Rolf Martinsson

"...Emellertid var Martinssons tonsättarfysionomi att känna igen. Finessen och smidigheten att föra musiken framåt fanns där, liksom det i grunden lyriska och milda budskapet - en lugn, vacker och lycklig musik, sammanknåpad med omärklig förslagenhet..."

Energy (2006) - Rolf Martinsson

"...Jo det fanns faktiskt ett äkta glädjeämne till: Magnus Båges extranummer "Energy". Virtuost, spänstigt och elegant."

Evighetsland (1981) - Rolf Martinsson

"...Redan i orkesterintroduktionen med dess ganska mörka och sträva tonspråk kunde man notera att Rolf Martinsson träffat ett stämningsläge som väl stämde överens med Lagerkvists tankegångar.....Verket innehåller åtskilligt av intressanta klangkombinationer, mörka tongångar blandas med mera ljusa och hoppfulla och de dynamiska skiftningarna är väl inpassade i sammanhanget. Man kan utan vidare konstatera att Rolf Martinsson med detta verk nått ytterligare en kompositorisk framgång,..."

Fairlight (2004) - Rolf Martinsson

"...Men huvudintresset knöts givetvis till Rolf Martinssons nya konsert som beställts av filhamonikerna. Martinsson ger här ännu ett prov på sin skicklighet, man frestas nästan säga snitsighet. Instrumentationen är fyllig intill det överlastade med mängder av detaljer, men under Alan Gilberts kommando överröstade orkestern ändå aldrig solisten. Strukturen är elegant, med tre satser ihopfogade till en. Den grandiosa inledningen griper tag med stora gester, mycket rörelse och brutna ackord som byggs upp från djupaste basläge. Efter några minuter hämtar orkestern andan med några sjunkande andetag i stråkarna, varpå förloppet upprepas. Därpå följer ett ominöst adagio, där spänningen aldrig släpper taget, varpå trombonen inleder det avslutande allegrot med en kort kadens. Det är ett slagkraftigt stycke som borde kunna bli en stor framgång såväl här som utomlands..."

Fairlight (2004) - Rolf Martinsson

"...Många, inte minst Rolf Martinsson själv, kommer att få glädje av hans första trombonkonsert: "Fairlight", döpt efter en legendarisk synt och beställd av filharmonikerna. I likhet med solisten och torsdagskvällens dirigent tillhör han den tålmodiga sort som har gett sig tid att växa långsamt. Inte en ton är heller överflödig i hans på hög nivå underhållande stycke som inleds med big bang men som snart faller i sömn. Konserten kunde också ha hetat "fair-yawn" ty inget instrument gäspar ljudligare än trombonen. Efter en misslyckad väckning glider musiken tillbaka in i ett ljuvligt drömtillstånd som kulminerar i två kadenser. Vid sidan av Christian Lindbergs inspirerade mästerskap måste Lucia Negros solistiska spel på piano och celesta lyftas fram ur ett partitur som avslöjar en slumrande musikdramatiker. När får Rolf Martinsson en beställning som väcker hans operamusa?..."

Face to Face (2001) - Rolf Martinsson

"...Så till ett uruppförande. Rolf Martinssons Face to face, tre musikaliska tablåer och repliker på Claes Ekelundhs måleri. Först en vandring mellan olika ansikten, möten mellan olika känslouttryck, sedan ett vredesutbrott och sist tillbakablickar och minnen. Allt handlar om mänskliga känsloenergier, som vrede, sorg och ångest. Håkan Hardenberger ger här utsökta prov på expressiva urkrafter, musikaliska moduleringar och ett kontrastrikt spel..."

Gösta Oswald till minne (1984) - Rolf Martinsson

"...Den här gången spelar de flera verk som skrivits direkt för gruppen. Unge Rolf Martinssons gripande Gösta Oswald till minne, op. 8 innehåller också recitation av Karl Vennbergs dikt - en mycket stark upplevelse..."

Indiska sånger (1988) - Rolf Martinsson

"...Utan originalitetskramp har Martinsson i eftermodernistisk anda sökt det deklamatoriska uttryck som texten krävde och den klangliga botten därtill som är pianots uppgift att ge. Lyssnaren intygar gärna att han funnit. Dessa skildringar av kärlekens lycka och vånda har stor spännvidd och fantasirikedom..."

Indiska sånger (1988) - Rolf Martinsson

"...De indiska sångerna erinrar om den svenska romansens stolta traditioner: här är det närmast de Frumerie och Hallnäs som gör sig påminta. Martinsson är lyriker liksom de, med romantisk och impressionistisk touche. Det gäller själva attityden till texterna, det fina fångandet av stämningar, raffinemanget. Men tonspråket är ett annat, odogmatiskt modernistiskt. Ibland kan han rentav bli kolerisk, som i tredje sången."

Japanska poem (1985) - Rolf Martinsson

"...Egentligen rör det sig om tio korta dikter som fyndigt kopplats ihop till par, där yttre landskap och inre tillstånd ställs mot varandra i samklang eller opposition. De kopplas samman av sjungna, lätt exotiska, skalor till en helhet som var starkt fängslande. En vid känsloskala återspeglades i sångstämman som ändå hela tiden höll sig okonstlad, fräsch och omedelbart njutbar. Gitarrackompanjemanget bjöd på raffinerade effekter, och musiken fördes framåt på ett mycket välfunnet sätt. Utmärkt musik..."

Kalliope (2004) - Rolf Martinsson

"...Stycket Kalliope har omvälvande inslag: dramatiskt och expressivt - men också ljuvt och smekande. Det är i denna typ av musik som Musica Vitae är som bäst; holländske dirigenten Otto Tausk ledde en oerhörd samspelt ensemble med en tät, tät stråkklang..."

Kalliope (2004) - Rolf Martinsson

"...som kommit ut med en verkligt förnämlig CD...Rolf Martinsson representeras på en mycket välklingande CD från det lilla kvalitetsbolaget Daphne...En eloge till Malmö Symfoniorkester som under ledning av sin chefsdirigent Christoph König gör en underbar insats för att levandegöra denna attraktiva och intressanta musik..."

Kalliope (2004) - Rolf Martinsson

"Jag kan inte låta bli att associera till något så icke-samtida som snart sekelgamla Holst "Planeterna" när jag lyssnar till Rolf Martinssons "Kalliope" från 2004. Kanske beror det på upplägget. Holst skildrar egenskaperna hos varje planet, Martinsson antikens nio muser. Men det finns också en berättande, nästan filmisk känsla som gemensam nämnare. Hos Martinsson exempelvis ett tickande pizzicatourverk till astronomins musa Urania eller skir glasklang till Euterpe, flöjtspelets beskyddare."

Kalliope (2004) - Rolf Martinsson

"Rolf Martinsson, som fick ett internationellt genombrott med trumpetkonserten "Bridge", skriver flott och flödande. Mer sällan vågat eller egensinnigt, men hörvärt. Liksom en del andra i sin generation (född 1956) bröt han med modernismen och har på senare tid nått en stor publik med ett expressivt, ibland romantiskt märgfullt tonspråk. Orkestern är hans hemmaplan, vilket bevisas på denna cd där Malmösymfonikerna spelar musik skriven under de senaste tio åren. Pinfärska "Kalliope" (2004) är ett inspirerat verk för stråkorkester med satserna ägnade de nio muserna. Fjärde satsen, Euterpes, utgör till exempel ett suggestivt spel med dovaste mörker och tillfälliga ljusspår.....Så om svensk filmindustri någon gång skulle få för sig att tänka stort för musiken, har man en skånsk John Williams i Martinsson."

Kalliope (2004) - Rolf Martinsson

"...There is a typical Scandinavian chill or coolness in the marrow of this very adept and sensitive tonal string writing.....An intelligently assembled collection with Kalliope and At the End of Time standing strongly in the string orchestra and melodrama stakes."

Kalliope (2004) - Rolf Martinsson

"...Musiken pendlar från läcker miniatyrkonst till breda, nästan heroiska exposéer...Den martinssonska fyrklövern är lyckobringande. För kompositören, som skivbolaget Daphne härmed ägnar en fin dokumentation. För lyssnarna, som kan glädja sig åt klanger med färg. Martinsson är nämligen helt klart en skicklig målare med orkestern som palett."

Libra (1996) - Rolf Martinsson

"...Rolf Martinsson bidrar med Libra opus 36, ett både spänstigt och oförutsägbart verk med många spännande skiftningar..."

Lontano (1984) - Rolf Martinsson

"...Här fastnade jag speciellt för Martinssons musik, så full av sprudlande aktivitet, små avgränsade motiv och maffiga orgelsjok..."

Lontano (1984) - Rolf Martinsson

"...Skivans tredje verk, Lontano av Rolf Martinsson, är ett verk av tydlig bågform. Det inleds med nästan ohörbara orgelklanger som växer och växer för att mot slutet fjärma sig mer och mer. Tonsättaren använder fjärrverket med mycket suggestivsim och resultatet blir ett levande och skälvande stycke musik, trots en ganska rapsodisk form..."

Lontano (1984) - Rolf Martinsson

"...Rolf Martinssons Lontano kontrasterar med en jämförelsevis romantisk, improvisativ och stämningsmålande attityd. Fakturen är gles, svävande och återhållsam. Musiken växer organiskt ur ett klangligt substrat, i förstone antydande och recitativiskt, senare allt tätare innan musiken åter svinner hän i orgelns fjärrklanger. Att vara tonsättare i Malmö har alltid kunnat ses som en udda sysselsättning. Nu hör man att något löftesrikt håller på att växa fram. Glädjande att MAP är med på noterna!"

Lontano (1984) - Rolf Martinsson

"...Rolf Martinssons Lontano präglas som det mesta av honom av omedelbar skönhetsverkan realiserad inom en lyrisk, anspråkslös form. Obon lekte, lätt identifierbar, en stilla kurragömmalek mellan mer eller mindre avlägsna orgelklanger..."

Midsommardröm i fattighuset (1988) - Rolf Martinsson

"...Rolf Martinssons musik rispar oss i hjärtat och vi känner i hela våra svenska svårmodsväsen att nu är ögonblicket av maximalt ljus..."

Monodi (1991) - Rolf Martinsson

"...Först ut var kvällens solist, tubaspelaren Sven-Olof Juvas, som med förödande skicklig teknik spelade ut sitt instruments hela register i Rolf Martinssons Monodi för tubasolo. Han introducerade något som tydligen var nytt för många i publiken att döma av de häpna reaktionerna, nämligen möjligheten att sjunga samtidigt som man spelar, ett spel på harmoniska deltoner som ger en trolsk, mycket, mycket säregen klang. Bravo!..."

Monodi (1991) - Rolf Martinsson

"...Det fick sitt uruppförande i Strömsund och stycket imponerade.....Snyggt klingade de ackord som bildades när tubaisten sjöng duett till sitt eget spel - hur det nu är möjligt? Stycket var koncentrerat till sin form, med utsökt helhet från början till slut och mästerligt framfört av Juvas..."

Monodi (1991) - Rolf Martinsson

"...Här fyllde övertonsarrangemang och saligt brummande, ackompanjerande bastoner salongen med virtuost dubbelspel. Exceptionellt mycket kunde göras av Juvas i solostycket..."

Monogram (1991) - Rolf Martinsson

"...Intresseväckande är däremot Malmökompositörens nyskrivna Monogram op. 30, och ändå är det tjugo minuters extrem musik, bitvis svängig, bitvis à la satserna i barockens sviter. Sven-Olof Juvas bjöd på en suverän uppvisning av en total kontroll från djupet till höjden och fick använda en mängd moderna spelsätt..."

Monogram (1991) - Rolf Martinsson

"Genialisk instrumentering och ett succéartat framförande!

STOR UPPLEVELSE. Denna vittomspännande ekvilibristiska "berg- och dalbana" för bastuba hör till kategorin Upplevelser - det griper tag i lyssnaren och lämnar inte sinnet i första taget.....och nog tycktes den stora bastuban ha fått balettskor på sig. Ofta kan basinstrument i solouppgifter ge ett tungt och segt intryck - som att gå med för stora gummistövlar i nyplöjd leråker - men här, spelad av Sven-Olof Juvas, kunde det lika gärna ha rört sig om en piccolaflöjts lätta drillande...Verket Monogram är skrivet med tuban som soloinstrument och Martinsson har konsekvent undvikit att placera bastuban som basinstrument i ensemblen. Det har en klart modernistisk framtoning med bitvis kärva och fräna partier, men också lugna och mer melodiska inslag förekommer ofta. Instrumenteringen tycker jag närmast är genialisk och verkar passa musikerna som hand i handske..."

Månsånger (1993) - Rolf Martinsson

"...Rolf Martinssons Månsånger (4 x ca. 1 min) är också ett välkommet tillskott till repertoaren för manskör! Texterna är japanska dikter tolkade på svenska av Per Erik Wahlund. Med utomordentlig känslighet och med varsam hand målar Martinsson skir musik och lyckas transponera de nakna och enkla texterna till en mycket tilltalande manskörssats. Inte helt lätt för den tonalt belastade kören. Omfång och dynamik är relativt begränsade och både sångare och dirigent får nog tänka till en extra gång innan man formar fraserna. Det är långt ifrån "Stå stark..."

Månsånger (1993) - Rolf Martinsson

"...innan vi fick höjdpunkten, uruppförandet av Rolf Martinssons fyra Månsånger.....Små lyriskt vackra pärlor till korta japanska dikter - mästerligt känsligt samspel mellan ton och ord..."

Nattviol (2007) - Rolf Martinsson

"Då utmärkte sig kvällens uruppförande, Rolf Martinssons Nattviol, desto mer. Verket kunde, med hjälp av Carl Snoilskys text, på ett aningen krystat sätt anknytas till det pågående Linnéjubileet. Jämfört med de övriga klassiska styckena på programmet var Nattviol längre och mer varierat, inte minst i texturen, och satte därför en högre ambitionsnivå. Här gavs OD tillfälle att visa upp många av sina resurser, och kören befäste sin höga status som uttolkare av nyskriven musik."

Open Mind (2005) - Rolf Martinsson

"...En pärla i konserten var öppningsstycket Rolf Martinssons Open Mind från 2005. Skönhetsmättad och variationsrik musik som verkligen tog fram orkesterklangen och orkesterns möjligheter. Harmoniskt kaotiskt med raffiga gångar, rytmik och sköna bombasmer och tempoändringar..."

Open Mind (2005) - Rolf Martinsson

"...det blixtrade till i den inledande Open Mind av Rolf Martinsson (f 1956), ett verk som sysselsatte varje musiker och orkesterstämma med besked...Som orkesterstycke och ett varumärke för en framgångsrik orkester passade det alldeles utmärkt. Vilken energi och vitalitet präglade inte detta stycke!..."

Open Mind (2005) - Rolf Martinsson

"...Det är gediget komponerat, av en tonsättare som vet att använda hela orkesterns klangspektrum till fullo..."

Open Mind (2005) - Rolf Martinsson

"...det är mycket spännande musik. Ett virtuost partitur som kräver sin orkester men som Malmöiterna klarar med glans..."

Open Mind (2005) - Rolf Martinsson

"...Otto Tausk, hade känsla för att formulera Martinssons musik, först med full orkester i Open Mind, som nästan fungerade som uvertyr. Musik med friska anspråk på lyssnaren, som gav mycket tillbaka..."

Open Mind (2005) - Rolf Martinsson

"...Men också Rolf Martinssons "Open mind", med sina tvära kast mellan lantlig idyll och ruscher genom nöjesdistrikten, höll intresset vid liv..."

Open Mind (2005) - Rolf Martinsson

"...Med sin klatschiga ridåöppning, sina big band-synkoper och fritonala andningspauser lämpar sig beställningsverket - Rolf Martinssons robusta Open Mind opus 71 - som öppning på många slags konserter..."

Orchestral Poem No. 1 (1981) - Rolf Martinsson

"...Om det verket är bara att säga att även det speglar kunnande och förmåga, att det tilltalar med sitt innehåll och sin uttrycksvilja. Martinsson fick inleda den här konsertkvällen. Mer än mycket tyder på att han inom rimlig tid skapar musik som sätts upp på konsertprogram som huvudnummer..."

Orchestral Poem No. 1 (1981) - Rolf Martinsson

"...Hans orkesterpoem är en sträv, förtätad tondikt. Tanken går till tidens flykt, via stegrad intensitet och dissonans, och de obändiga ostinatomotiven. Verket inger respekt, och detta var ett välfunnet tillfälle för Lions i Malmö att tilldela tonsättaren sitt musikstipendium för året..."

Orchestral Poem No. 1 (1981) - Rolf Martinsson

"...Intresset för och allvaret inför uppgiften (från dirigenten) smittade av sig på Malmösymfonikerna, varför Poema fick intensitet och tyngd i uttrycket och en skärpa i materialet som ställde den inre kraftmätningen och den yttre orkesterdräkten i klar belysning. Priestman strök tydligt under i Martinssons partitur, plockade fram linjerna och kontrasterna i musiken och lät den fint behandlade orkestersatsen blomma ut för fullt..."

Orchestral Poem No. 1 (1981) - Rolf Martinsson

"...Rolf Martinssons Orkesterpoem no 1 avslutade konserten. Martinssons tonspråk har skärpts, den bländande och förföriska Ravelpaletten har fått en tyngre, tätare och komplexare färgskala, absolut mera personlig och med en viljekraft och koncentration som inger respekt. Hjalmar Gullbergcitatet "Det angenäma har jag sagt adjö" föll mig osökt i tankarna vid åhörandet av detta verk, där inre krafter och konflikter framhävts på ett för Martinsson hittills nytt sätt..."

Orchestral Poem No. 1 (1981) - Rolf Martinsson

"...I Rolf Martinssons Orkesterpoem gick tankarna till Stravinskij, men Martinsson är redan självständig nog för att väcka intresse med sin tunga, blockartade musik, sin eruptiva kraft och sin virtuosa behandling av den stora orkestern..."

Quartet (1982) - Rolf Martinsson

"...Martinsson visar här att han förmår bygga upp en engagerande dramatik som både i fråga om känslointensitet och logik blir trovärdig. Här fanns också skön melodik och kombinationer av instrumenten som gav fin klangverkan..."

Quartet (1982) - Rolf Martinsson

"...Den följande kvartetten för oboe, klarinett, violin och violoncell av Rolf Martinsson var utsökt kammarmusik, och den framfördes också helt utmärkt. Martinsson skriver med benådat kontrapunktiskt handlag: satsen är klar, stämmor med något vackert att säga exponerar sig ledigt inom helheten, och formen växer utan möda..."

Sagittarius (2001) - Rolf Martinsson

"...Rolf Martinssons Sagittarius (Skytten) tillägnad Francisca Skoogh uppvisade mer lyriskt sammanhängande drag; impressionistiskt tillbakablickande med en botten av mer angelägen nutidsandning..."

Scorpius (1987) - Rolf Martinsson

"...Allra bäst tolkade hon Intermezzo Scorpius op. 19 av Rolf Martinsson, som själv var närvarande och fick motta varma applåder.....har i detta intressanta stycke en påfallande lyhörd, växlingsrik och angenäm stil..."

Scorpius (1987) - Rolf Martinsson

"...Kvällens kanske intressantaste stycke följde därefter, Rolf Martinssons Intermezzo